Jaha, här är jag då. 

På ett barnhem...

Jag vet inte vad jag ska göra med mitt värdelösa liv.

Mina 2 systrar är adopterade och befinner sig långt ifrån detta land,så nu har jag ingen.

Varför skulle pappa dö just nu? När jag behövde han som mest?

Och så mamma... bara för att vi bor på ett land där det är tillåtet att slå barn

så slår hon mig hela tiden, det gjorde hon med mina systrar också.. Det var därför vi rymde och 

sökte hjälp på barnhemet. Som om det skulle hjälpa.. vem adopterar någon i Afrika?!

Mina systrar hade bara tur, jag kanske inte har det...

- Alice, det finns några som vill träffa dig. sa tant Betty.

Det var hon som fixade in mig och mina systrar så att vi kunde komma hit.

- Vem? sa jag.

- Kom så visar jag dig. 

Ja gick efter Betty till barnhemets ägare's kontor.

När vi kom in fanns det en kvinna och en man där + ägaren såklart.

- Alice sätt dig vi vill prata med dig. sa ägaren och viftade med händerna 

som ett tecken på att Betty kunde gå ut nu.

Jag satte mig på en 1mans soffa och lyssnade på.

- Jo, detta är Josefin och David, dom är här i några dagar på semester, och ville adoptera ett

barn för att ta med henne till Sverige.

- ''Henne''? Det är alltså jag..? sa jag och svalde.

Ägaren nickade. Jag tittade på Josefin och Peter.

Dom log, jag log stellt tillbacka.

- Vi har därför bestämmt att du åker idag.

- O-Ok? sa jag oroligt.

- Du kan gå tillbacks till ditt rum och packa, om 2 timmar ska du vara klar för att åka till

flygplatsen.

Jag tittade på ägaren och på dom som tänkte adoptera mig.

Jag ställde mig upp och började gå til mitt rum.

- Du ska se att det blir bra. sa Betty medans jag packade.

- Bra? Det blir inte bra! Jag vill inte bli adopterad av främlingar och flytta till deras land!

- Men din pappa är ju från Sverige? Du har väl vart där någon gång?

- Nej, han lärde mig bara språket! skrek jag och fortsatte att trycka in kläderna i

resväskorna.

- Det kommer att bli bra.. Bara ge dom en chans.

Jag fortsatte packa det sista och när jag var klar kramade jag Betty och gick ut till

mina ''nya'' föräldrar.

- Är du redan klar? sa kvinnan.

- Ja, jag har inte så mycket kläder..  sa jag och tittade ner mot marken.

- Det kommer du att få ska du se! :D sa hon och tog tag i min hand.

Vi fick gå till flygplatsen som inte låg så långt bort från barnhemet.

Jag kände hur en tår rann ner från min kind.

Hur skulle mitt liv bli nu?